24.2.16

Själen nuddar vid något skört.
En längtan.

Jag längtar efter dig.
Jag saknar dig.
Jag uppskattar dig.

Det bor en storhet i denna trängtande känsla.
En god frånvaro, som sträcker sig bortom. Utanför mitt eget.

Värken växer i bröstet i takt med att jag tänker på dig.
Den du i livet låtits vara och bli.

Jag längtar efter dig.
Jag saknar dig.
Jag uppskattar dig.

Här rör jag vid något djupt vackert.
Vid himlen själv. Vid Guds ömma sätt att röra vid.

Här försvinner jag bort. Här flyger jag. 
Här balanserar jag i ett dyrbart ögonblick. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar