9.9.15

inte ikväll

De flesta kvällar hoppar jag ner i mina vita fluffiga lakan och uppskattar den snabbt omslutande värmen, som får mina smått frusna fossingar att tina. De flesta kvällar kramar jag om Mitch, som vanligtvis hunnit sova ett bra tag redan, innan jag vänder mig om och försöker finna vilan och sömnen jag med. Men inte ikväll.

Ikväll vänder jag mig inte om, för ikväll släpper jag inte taget. Med tankarna hos de tusentals som slitits från deras närmsta de senaste månaderna och åren, håller jag ett nästintill krampaktigt tag om min närmaste.

Jag är rik – ty jag har denna stund. I mina vita fluffiga lakan, bredvid min närmsta, känner jag mig plötsligt så bortskämd och en slags skuld finner mig i tacksamheten. Jag kom inte in på den där utbildningen och jag har för tillfället inte råd att köpa den där favorit hårinpackningen, men jag har denna stund.

Konfronterad av min oro för ting så oväsentliga och den ignorans som gömmer sig där i, väljer jag att bjuda in det obekväma, väljer jag att låta hjärtat tyngas för de som flyr för sina liv och som får nöja sig med minnesbilder av när deras närmsta var dem när. 

Hör mig själv utbrista viskandes Jesus kom snart, kom gör allt nytt, samtidigt som jag omfamnar Mitch ännu lite till.

Jag är rik - ty jag har denna stund. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar