29.5.15

oflexibel

Har kommit fram till att till mina icke framstående egenskaper hör flexibilitet. Vi hade en plan, inte med så jättemycket substans till den ännu, men dock med ett skelett och kärna: de nästa fem åren med familj i Göteborg. Med självsäkerhet vandrade jag mot denna plan, som om inget kunde stoppa mig. Naiv? Ja lite. Tills jag plötsligt stod framför en stängd dörr.

Har predikat budskapet ett tag nu att det är bättre att gå efter sina drömmar och sedan låta Gud öppna och stänga dörrar längs vägen, ”är det inte rött ljus så är det grönt”. Inte riktigt förrän nu lever jag i verkligheten av denna princip. Vägskäl. Rött ljus.

I ovissheten, som jag riktigt ogillar, finner jag åtminstone en känsla av att Gud medverkar och samverkar, är aktiv och omsorgsfull. Min gode far, min pålitliga herde, vill leda mig rätt. Det spelar roll för honom.

Väger upp alternativ, som alla känns lite fel, mest för att de inte helt matchar mina uppbyggda föreställningar och förhoppningar. Att anpassa mig till en ny väg och en ny plan är inget jag gör med lätthet – men jag gör ett försök. Min rädsla att fatta fel beslut väljer jag att ge till Gud. Så testar jag tveksamt nya steg i en ny riktning, och lutar mig mot de ord min bror så ofta sjunger: du är min gode herde.

Mig skall intet fattas.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar