24.12.14

avsked

Så många känslor, tunga men fina. Hade inte riktigt väntat mig detta: att det skulle komma att kännas så här mycket. Vi har rivit upp vår tillvaro och jag känner mig lite som en krukväxt ryckt ur sin kruka: det är jord på golvet och jag är utan omgivning. Med andra ord, det är rörigt i hjärtat. Men jag känner mig levande, och uppskattande. Jag antar att det är vad som krävs ibland, avsked, för att finna tacksamheten – för att inse hur oerhört välsignad man varit. 

Mitch och jag är rika, för vi har flera personer på vårt lag, som hejar på oss och som lyfter oss. Nu lämnar vi en hel drös av lagkamrater, vänner och familj, här i huvudstaden. Dock bevarar och behåller vi minnen i hjärtat, likt de dyrbaraste av skatter.  


So many emotions, heavy yet pretty ones. I hadn’t quite expected this: to feel THIS much. We’ve left our base and I feel a bit like a potplant tipped out of my pot. There’s dirt on the floor and I’m in absence of a surrounding, and as a result my heart is in a slight state of mess. However I feel alive and appreciating. I suppose this is what it takes someties, farewells, to find real gratitude – to realise just how blessed one’s been. 

Mith and I are rich because we have so many people on our team, cheering us on and lifting us higher. Today we leave a bunch of team mates, friends and family, in this capital city. Still we bring with us memories for our hearts to carry, like the most precious of treasures.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar