17.4.14

kylan

Har inte rigtigt bestämt mig om jag ser fram emot den intågande kylan eller ej. Att veta att om några månader kommer det fortfarande vara så där ruggigt kallt i huset (värdelös isolering) att det känns som ett sjumilakliv att ta sig ur sängen, och ännu värre att hoppa ur kläderna för att ta en dusch. Nej huva alltså.

Men det är väl så, att kylan kommer växa sig starkare vare sig jag vill det eller inte, så det är nog lika bra att jag omfamnar den som om den vore efterlängtad. Het soppa med färskt bröd, flera koppar te och ännu fler värmande ljus, stora halsdukar och stickade jumprar och dagar spenderade ute i det friska bland färgrika löv. Okej jag tar emot dig, kära/okära höst, och omfamnar månader av mycket mysigt.

Dalen vill inte hellre krypa fram under sitt morgontäcke.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar