31.5.13


Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den. Och den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den. 
Matteus 7:13-14

En annan väg. En stundvis enslig väg. Smalare, svårare. Men en väg till liv. Priset är högt att få färdas där - det kostar allt vi har och är.

Endast få, har sett en glimt av vart vägen leder, till vem vägen leder och drivs av en längtan att skåda mer av dennes härlighet. De leds framåt av en önskan att förundras och förälskas och bidra till dennes upphöjdhet.

Tills jag ser ditt ansikte, tills jag möter din brinnande blick, ska jag vandra. Om det än känns obekvämt, oroligt, omständigt, obehagligt… Närmre dig.

Min personliga lycka, mina stora drömmar, min rätt …i utbyte mot ett kors. Varför skulle någon överhuvudtaget frivilligt välja detta?

Ty den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det.
Lukas 9:24

Kontroversiellt och en aning stötande hörs mina ord ”jag går inte min egen väg” i vårt samhälles öron. Speciellt för vår generation vars prioritet och lovpris gäller vår individualitet. Vars första och främsta avgud är vårt själv, jaget.

Vår kultur utropar och understryker citat likt detta: Do what makes you happy. Omoraliskt förhållningssätt till livet om jag får lov att höja rösten, hur konservativ jag än må låta, för med de orden går det att rättfärdiggöra mycket ont. Med de orden blir vi också vilseledda att tro att "så länge jag sätter mig själv först kommer jag att må bra". Jag vill ändra citatet till: do what makes God happy, therein lies your true happiness.

Låt mig exemplifiera… Gud placerar mig på en arbetsplats jag helst vill slippa vara, för han vill lära mig uthållighet och ge mig inre styrka. Gud placerar människor i min omgivning som stundvis driver mig till vansinne, för han vill forma mig till en människa full av nåd och respekt. Han ber mig att stanna kvar i en vänskap, fast jag helst vill släppa taget om den, för han vill lära mig att ge även när jag inte får något tillbaka. För han vet vilka karaktärsverktyg jag kommer behöva när jag vandrar i mitt framtida kall. För han vet vad som är bäst för mig. 

Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut. Romarbrevet 8:28

O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Hur outgrundliga är inte hans domar och hur outrannsakliga hans vägar. Romarbrevet 11:33

Tanken att ge upp mitt eget är betungande, men i överlämnandet finns frihet gömd. Där finns en ocean av oöverkomlig ömhet och kärlek för mig att leva i. Där vilar jag tryggt i tron att han likt en god förälder ser efter mig
för vart jag mig i världen vänder står min lycka i Guds händer.

Den smalare vägen kräver också att jag ger upp min strävan att bli hyllad. När jag rannsakar mina motiv ser jag tydligt hur jag, likt Babels invånare, försöker bygga ett namn åt mig själv. Vi använder alla olika medel, vi använder våra talanger, vårt utseende, vår personlighet, våra prylar, vår smak, vår kunskap… I vår längtan att på ett eller annat sätt bli beundrade.

Men när vi färdas på den smalare vägen, ryms inte denna strävan i vårt bagage, vi utmanas och uppmanas att släppa taget om vår egen ära och istället sträva efter hans.

I sonens strålglans är jag lika obetydlig som stoft. Så när det kommer till kritan är mina fattiga futtiga försök att skapa ett namn för mig själv helt och hållet menlösa. Att leva för min egen ära vore ett slöseri med tid.

Tills jag ser ditt ansikte, tills jag möter din brinnande blick.

2 kommentarer:

  1. Du har alltid varit en vis person och det har nog inte minskat med åren. Grattis till bröllopet och så, säger jag. Lite försenat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anton! Och TUSEN TACK :) Nu blir det som att jag kastar tillbaka komplimangen, men jag måste bara säga att jag uppskattar verkligen din blogg, mycket intressant läsning där. Ha det gott, massa välsignelse!

      Radera