17.2.12

kom framtid


Här är jag i paus. I vakuum. I väntan. För min närmaste begav sig till sitt hemland igår. Hans närvaro får min tillvaro att kännas komplett, hans frånvaro gör mitt hjärta aningen ihåligt. Att inte vara bredvid varandra, det går, det är inte svårt – men det är inte ultimat. När min andra halva lever långt borta, lever jag bara halvdant.

Jack Johnson håller med: we’re better together.
Ted Gärdestad likaså: så mycket bättre när vi är tillsammans.

Jag har ingen kontakt med samtiden, inte heller dåtiden. Jag befinner mig i framtiden, cirka fyra veckor från nu, och jag ser fram emot att sammanstråla med mig själv och min närmaste då, när sen blir nu.

Den här gången ska vi längta i 35 dagar. Kom framtid.


4 kommentarer:

  1. Vackraste Mirre, massa kärlek till dig! Kramar Angelica!

    SvaraRadera
  2. Åh så fint skrivet! Du är såå duktig på att skriva!

    SvaraRadera