17.11.11

2011

Så har jag mentalt börjat packa. Börjat tänka igenom vad jag vill ta med mig från detta år och vad jag vill lämna kvar. Det jag vill minnas, och det jag inte vill minnas. En salig blandning av ljuvligt och jobbigt. Det känns bra. Så fridfull och nöjd sammanfattar jag året på detta vis:


Det har varit svårt.
Jag har lärt mig mycket.
Jag har mycket att vara tacksam för.
Jag vill tillbaka.


Jag har smakat på förvirring, frustration och ensamhet. Jag har känt mig missförstådd, uttråkad och arg. Jag har stött mig på de flesta i min omgivning och upplevt att jag inte passar in här. Det har varit svårt.

Jag lär mig att lita på att Gud är en god pappa som bryr sig och har en plan för mig. Jag lär mig att vara tacksam. Jag har lärt mig att inte ta mina vänner för givet. Jag har lärt mig att jag inte är lika mycket ensamvarg som jag trott. Jag lär mig att vara trogen i det lilla, att ta vara på alla kopparslantar som blivit mig givna. Jag lär mig att älska den person som står framför mig, oavsett vem det må va, bättre. Jag lär mig att se varje omständighet som en möjlighet att lära mig något. Jag har lärt mig mycket.

Mitchell, vacker natur, hjälpsamma austrailensare, fantastiska jobb, kreativa utlopp, lovsångsledning och en hel massa annat... Jag har mycket att vara tacksam för.

Jag är inte klar med Canberra. Konstigt nog hör jag mig själv säga jag vill tillbaka. Tillbaka till min kyrk-familj, tillbaka till en skola jag nyss börjat där Gud är min lärare och undervisar mig i lovsång och inre helande, och framför allt: tillbaka till kreativitet. Canberra ska få stå för kreativitet, och det finns mer att ösa ur den källan.





























MEN, först ska jag hem. Halleluja. Jul i ett nyrenoverat hushåll med de människor jag älskar över allt annat. Massa ljus + massa julmusik + massa gott + massa snö ..jag undrar om det inte är själva definitionen av mysigt. Mitch måste få uppleva hur gott mammas hemgjorda kolakarameller smakar, hur njutbar Nils Landgrens julskiva är och hur kul vi har det när vi tillsammans med kusinerna åker från hus till hus och inte gör annat än fikar och spelar spel. Mindre än en månad. Om jag räknar ner? O ja.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar