29.8.11

TACK


Äntligen har den efterlängtade polletten trillat ner. Efter sju månader av förvirring och missnöje tror jag mig äntligen ha funnit nyckeln, eller kanske fann den mig, till min trivsel på denna plats. Genom erfarenhet kan jag nu säga att landa på en plats kan ta längre tid än man tror och trots att platsen är ett exotiskt land på andra sidan planeten betyder det inte att det är enklare på något sätt. Jag har letat fel, varit väldigt duktig på det - och funnit en massa. I min vardag, i folk runt omkring mig, i mitt hem, i kulturen, i staden… Vilket har skapat ett dilemma i mitt inre, för jag har så gärna velat tycka synd om mig själv som måste befinna mig på denna miserabla plats, men brottats med skuldkänslor som påmint mig om att jag inte har någon rätt att sjunga klagovisor: det här var ju mitt val, jag är här för att jag själv valde det.

Jag lyckades bli så upptagen i min jakt efter fel att det jag faktiskt uppskattade på denna plats inte fick någon uppmärksamhet alls och tillslut blev osynligt för mitt negativa öga. Den nedstämdhet som sög ut mycket av min livs-motivation under dessa månader har inte varit att leka med. Men så en dag när jag som vanligt letade efter lite inspiration i blogg-världen snubblade jag över detta citat..










Jag har hört tacksamhets-undervisning förut och till en viss del förstått vikten av det, men av någon anledning hade jag svårt att koppla det till min vardag här. I samma veva läste jag några av Guds visa ord, och i predikaren fann detta ord mig:

Enjoy what you have rather than desiring what you don’t have.

Så insåg jag hur mycket faktiskt handlar om min attityd, att jag kan välja att se det jag har eller det jag inte har, och att det valet är helt och hållet mitt. Jag kommer alltid hitta fel om det är det jag vill, och förbli missnöjd. Eller så kan jag leta efter det som är bra, söka efter guld och finna mig själv nöjd och tacksam.

Jag vill vara en sån som uppskattar.

Det fina är att jag har nytta av denna attityd på så många områden i mitt liv; när det kommer till att försöka ta mig ur konsumptions-träsket, hur jag ser på vad Gud gör och inte gör och hur jag ser på andra människor. Så kan jag välja att hedra och plocka fram det guld som redan finns i min nästa, istället för att se allt det som saknas.

Det är vår i Canberra, fruktträden blommar vackert i rosa kulörer, jag har ett nytt jobb där jag får leka med charmiga barn och får spela fotboll som jag saknat så mycket, pappa Gud lär mig så mycket att jag tror att jag ska spricka ibland, en ny van är införskaffad så nu inväntas nya äventyr längs kusten, om en vecka eller så ska jag få se en av mina absoluta favoritartister live, min kreativitet blommar i takt med fruktträden och hittar nya sätt att finna och uttrycka skönhet, jag är kär i min bästa vän och jag får leva bredvid honom och den vilda naturen i detta oerhört vackra land leder mig till att förundras över min skapare.

TACK.  

4 kommentarer:

  1. ååååh fina mirris! ska bli så kul att få en update i morgon på skype:)

    SvaraRadera
  2. Tack för skype-daten kära Emelie :) det var behagligt för hjärtat att få se och prata med dig!

    SvaraRadera
  3. Helt otroligt vad duktig du är på att skriva! Det känns nästan som om man sitter och pratar med dig irl. Ha de bäst!

    SvaraRadera
  4. Åh tack Fridis! Tänker på dig ofta och hoppas att du har det bra! :)

    SvaraRadera